Idag var en dag jag längtat efter, livet är förunderligt och så otroligt vackert. Alla svårigheter vi burit, allt som förväntas och det tragiska som andra människor skuldbelägger med eller vad som krävts för att deras livsresor skall uppfyllas, all energi
som tvingats ur själen för att, helt meningslöst, försöka bli sedd.
Allt det var en skugga, universum visade med all kraft att vägen är rätt.. den vackraste av jordliga platser uppenbarade sig, en kantarelltur som gick vilse, runt några snår kom en strandkant, ett paradis uppenbarade sig.. herregud vad vackert! Mina ögon
kunde inte samla all information, strandbrynet och den otroligt vackra ängen som avgränsades av gyllene färger av naturens helt egna färgprakt berörde mitt djupaste inre, födde ett hopp och en kärlek av helt nya perspektiv.
Jag har funnit en plats, bara ett stenkast från där jag varit så många gånger, bara ett ögonblick från allt jag tagit som tillit. I det djupaste ville tron vara tilliten, önskan om att det var sanning var större än den faktiska verkligheten.
Tårarna rann nerför kinden över det vackra som ögonen tog in, ljuset, färgerna och öronens uppfattande av ljudet av frid.
Det var precis där! På en plats som jag vårdar i mitt innersta, en plats som för mig är djup och visade just mitt inre arbete, det som letts av svek, förhoppningar och ett tragiskt öde.
Frihet! Var den djupaste av känslor! Fri från svek, fri från osanna löften, fri från döda förhoppningar, fri från svävande drömmar, fri från anklagade frågor, fri från lögner, fri från vändande ord, fri från det som förhindrar och fri att växa till det
allt slit skall leda till, fri att vara den jag är, utan alla de lögner och löften som jag hela tiden visste var tidsbegränsade.
Fri att älska, och frid att få växa i det som är, fri att leva och njuta, skratta och glädjas!
Fri! Älska mer, det gör jag, jag fann min kärlek och älskar, vilket jag är så tacksam för! Jag är fri, stark och man!
Välkommen liv!
/S