Någonstans inombords trodde jag nog länge att livet var en resa med en början och ett slut, många år var jag otroligt rädd för slutet och avslut generellt. Men livet är så otroligt mycket mer än så, det är många avslut och många starter, stora förändringar
och små justeringar.
Om jag tar relationer som ledstjärna, var jag en flitig dejtare i tonåren och några år in i 20-års åldern, jag testade mig fram, fick hjärtat krossat några gånger och har kanske orsakat hjärtesorg för några andra, då var det en del av livet och inget
jag tyvärr reflekterade över utan siktade målfokuserat på det som skulle komma.. karriär, familj och ekonomi.. som jag kommer ihåg det var nog karriär och ekonomi i fokus främst.
När jag sen mötte mina barns mamma, blev det ett paradigmskifte, allt blev annorlunda och det nya var så det skulle vara, funderade tyvärr fortfarande väldigt lite på vad som egentligen skedde och befann mig nog sannolikt o samma fokus.
När sen barnen kom ändrades allt igen, helt nya föreställningar och förutsättningar och vuxenpoäng blev ett stående skämt i kompiskretsen.. fokus var tyvärr fullständigt fel och ekonomin tog över.. livet skulle vara stereotypt status och villa, lån och
äktenskap var det nya inne.
När den epoken avslutades var det med sorger och bedrövelser, ilska och förtal.. skilsmässa och växelvis boende blev ny standard, började dejta och utvecklade ett missbruk för att döva alla de arga, ledsna och sorgliga sanningar inom som inte fick komma
ut.
Men någonstans inom började i allt mörker ett litet frö att gro...
Vem är jag och vad vill JAG med mitt liv.. jag träffade en vacker själ som indirekt var på samma resa.. även om vi var lika vilsna båda.
Nu, idag, här och nu har allt ändrats igen!
Och nu är jag med på resan! Livet är ett äventyr med början och slut, många början och många avslut från den första början till det sista slutet, att känna kärlek inom och kunna släppa det som varit för att se nytt med ny energi och kraft.
Historiskt var alla avslut att klippa banden, stänga dörrar och rikta blicken framåt, men jag förstår efter ett magiskt uppvaknande i början på detta år, att så behöver det inte vara.
Att släppa taget om det som varit, är inget avslut utan en nystart, det betyder inte att allt måste glömmas eller lämnas utan det som inte tillför resan något släpps för att bana väg för det nya. Ett nytt liv börjar!
Det nya livet innehåller, mig själv, och de som är kopplade, vissa försvinner andra kommer till men utan att vara låst. Vad jag insåg är att det enda som är bestående är jag själv! Och de val jag gör i detta nu. Allt annat är nytt, och det gamla är så
fjärran även om många personer och saker följer med. Tänk barnen, de är ju alltid mina barn och de har alltid en plats. Men kärlek har man ju traditionellt lämnat.. varför det. Om man finner ett nytt liv är ju förutsättningarna för kärleken ny.
Jag insåg att det sista paradigm skiftet skett inom mig, att jag "mognat" så att det som varit inte längre styr mitt liv utan enbart de beslut jag tar i detta nu, den enda stund jag kan påverka och verka i. Då detta blev tydligt ser jag möjligheter
i allt och kan låta mind vila och hjärtat leda.
Så där står jag nu! Det gamla är ett blekt minne, hjärtat känner kärlek och längtan, och det blir som det skall bli. Ingen nämnd ingen glömd men det som varit, har varit och påverkar mig inte längre.
Det liv jag lever nu började då, för några månader sedan, och det är otroligt spännande!
Min kärlek har jag tagit med mig, den följde med likt barnens självklara plats, kanske bara i mig men då är det så det skall vara. Det nyfikna i detta livet är att allt är som nytt, vad han sa, hon sa, de sa.. är historia. Vad hon säger nu, är nu.. vad
jag känner nu är nu, och med det sagt, älskar jag!
Jag älskar och känner kärlek inom till mig själv, och kan genom det oxå för första gången älska och ge av mig till dem som vill ta emot, hur svårt eller jobbigt det kan vara för dem, så är det tillgängligt.
Jag ser, närvarar och är.. just nu!
Älska mer🐬
//S