När vissa av dessa uteblir, förstärks andra eller byter skepnad.
Efter att, i nya äventyr, fått uppleva avsaknaden av sömn och vila i flera dygn, ätit osund kost vid felaktiga tider och motionen utgjorts av totala utmattningsövningar så blev glädjen med skrattande, emellanåt hysteriskt, en livsavgörande aktivitet.
Att bli inmanad i situationer som pressade alla lärdomar i livet till det yttersta, att bli utmanad av hotfulla situationer under påverkan av brist i hörnstenarna har varit en otrolig lärdom.
Som ung eller yngre, var jag hetsig, arg, och ofta aggressiv. Att få återuppleva det som var för 30 år sen, fram till för några år sen, genom vuxna ögon var befriande och betryggande, att med lugn och trygghet, utan hets och rädsla
lösa situationer, relationsbaserade såväl som rent praktiska och med ett fokus på omtanke och ödmjukhet visar att jag lärt av det livet visat mig det senaste decenniet
Att lyssna på och se andra, med nyfikna och intresserade ögon och öron, tar jag med mig från detta, att de som står mig nära är viktigast av allt, är så tydligt idag så att det känns som de senaste dygnen är en livstid i sig.
Att bruka våld eller skada någon är helt förkastligt, att försätta medmänniskor i osäkerhet och tvivel är inte en egenskap jag vill ha, och det har jag sannerligen lärt mig då det idag känns fullständigt främmande, att däremot, vara trygg och lugn
samt förmedla det i alla! situationer är något jag vill utveckla och vara i.
Med mitt missbruk bakom mig, och med att känna stolthet för att det är möjligt, att finna respekt för det jag varit rädd för och faktiskt bli erbjuden hjälp och ödmjukhet tillbaka är dock ett lärande jag vill växa i, främst med dem som är mitt allt.
Jag som person har utvecklats rejält detta sista decennium, dessa dygn, denna dag, därom råder inget tvivel.
Stolt nykter alkoholist, trygg och säker man, det är den jag är och fortsatt vill vara, det som varit får tillhöra kunskaper och lärdomar.
Älska mer, kärlek är allt! Min består!
//S