Vi befinner oss i ständig förändring och vi har tankar och känslor som leder oss.
Efter att kikat lite på tv började en del tankar växa inom. Vad händer sen, vad är nästa steg.
Jag har två fina söner och det finns två minst lika härliga till jag ser som den innersta kretsen. Jag lever själv men mitt hjärta tillhör henne.
Så om det finns en framtid, hur kan den då se ut? Sannolikt inget jag kan förutse men ändå ha tankar om. En dag är det ett hem utan barn, hur skall livet gå då? Skall jag göra som mina grannar och låta huset vara som det är, behålla barnens rum intakta
och leva på fantasin att de kommer hem igen, vill jag komma hem till mitt föräldrahem. Vill mina ungdomar det? Sannolikt inte!
Om jag då ser till vad jag vill, så är det ett litet hus.. en plats för mig och min kärlek, vårt hem. Skall man då alltid ha plats för sina barn? Tänker de på att ha plats för mig? När skall man släppa ansvaret och när skall man acceptera att det som
är, är!
Jag, me myself and i, skulle vilja bo där det finns trygghet, närvaro och kärlek. Är det så i mitt hus? Ja absolut, men det är med mina barn, hur blir det sen? Bor jag där jag vill bo, är det vad jag vill ha, och trivs jag egentligen där?
Jag vill bo i frihet, jag vill ha hav och skog nära, jag vill kunna släppa på storlek och ljust och fräscht och andra design idéer och bara få låta oss som bor där få njuta. (Jag gillar iofs new England stil, så ljust o fräscht lär det nog bli på nåt
sätt)
Men vad är egentligen viktigt?
Jo att hitta en plats utan att lägga socialt samvete på det, jag kommer alltid älska alla mina killar även om jag och min kärlek bor i två rum och kök, jag kommer alltid glädjas åt att de kommer på besök men inte skämmas över att de inte kan få egna rum,
utan att vi får finna lösningar tillsammans. Så skall jag behålla huset med sju rum o kök.. varför det? Jag vill ju inte bo här egentligen! Det var för dem, och om de drar, helt naturligt, varför är det mitt ansvar att det skall vara som det var?
Speciellt när jag vill att det blir som det skall!
Jag vet att kärleken är det största av allt och i min famn finns det oändligt med kärlek även om famnen rent fysiskt har begränsningar!
Älska mer, kärlek är allt!
//S