Blomstertid

publicerat i Liv, tacksamhet;
(null)

Våren är här, solen skiner, havet glittrar och blommor och träd drar på sig sommarkostymen. De skira bladen värmer med färg och glädje om förnyelse.

Denna tid är fylld av blandade känslor, förhoppningar och reflektion. Träden som varje höst lägger sin skrud i vila för att varje vår fullständigt skina av ren och pur glans, att vi som människor inte kan lära av detta, att städa är energigivande, att sortera är lugnande och att förlåta är befriande.

Efter alla år av funderande, om jag inte…, om jag bara gjort så…, om jag ändå försökt lite mer… vänt och vridit lite lite till, skruvat och justerat mig själv bara det där lilla.. att vandrat från det högsta till det lägsta så många gånger utan att egentligen förstå när det vänder eller önskat att det inte skall göra det. All skam som burits för saker som sagts och gjorts, alla galna ursäkter som producerats för att vara till lags eller inte bli utsatt för isoleringen att bli lämnad innebär.

Medberoende, traumatisk bindning, osäkerhet och tvivel bor djupt inom i ett sargat hjärta, ett hjärta som nu får vila och läka. Hade det inte funnits underbara människor, bekanta såväl som tidigare obekanta, att dela det som hänt med, hade jag inte velat uppleva den omvälvande tid i mitt liv som står nära framför. Men goda råd, bra och effektiv terapi med kunskap och reflektion från duktiga, kompetenta individer, unga som gamla är blomstertid en ny kostym på ett lite äldre träd. Det gör ont när knoppar brista säger dikten, och att möta en sanning som kändes helt främmande är djupt och smärtsamt.

Hur mycket det än felat, så är universums kärlek tydlig, det fanns ingen ondska, eller illvilja, utan en tid av otrolig utmaning och enormt lärande, en tid av, för mig, upplevd kärlek långt utanför det som är vanligt. I denna tid lyftes det sämsta i oss, det som skapade tvivel och osäkerhet för att bryta ner två fantastiska människor, till komplett och ytterlig galenskap, till anklagande och osanningar, till förtal och nervärdering.

Oavsett hur det varit, har klarheten inom växt, och alla sorger är tillgångar i denna stund av lärande och utveckling, att avsikten varit kärleksfull och att viljan att älska alltid funnits latent, universums vilja. Så därför består min kärlek, nu och fortsatt, genuin och djup.

I denna blomstertid är livet nu, precis nu!

Älska mer, kärleken består.
//S