Av värde för

publicerat i reflektioner;
(null)

Det finns många stödgrupper och organisationer som erbjuder hjälp till självhjälp. I många år har jag sökt mig till sådana och även lagt en enorm massa tid på personlig utveckling och självinsikt. Jag har studerat och blivit studerad, jag har fått terapi och blivit given eller kanske mottagit en verktygslåda av enorm storlek.

Dock landar allt i två huvudsakliga riktningar!

Själv och hjälp.
Personlig och utveckling.

Det är för att finna mig själv, utveckla min egen person detta arbete grundar sig i, att finna det jag, som är ödmjukt och kärleksfullt, den person jag vill vara i fortsättningen av mitt liv.
Att mitt liv var nära slutet, att jag flera gånger kände att jag inte längre ville leva eller ofta tänkte hur skönt det skulle vara att inte vakna igen, till den trasiga insida jag upplevde att jag hade, att det fanns inget av värde eller att glädjen jag kände var tillgjord och oäkta. Att jag i denna offerkofta av tillvaro dömde mig själv och andra med ett egoistiskt perspektiv och försökte istället för att lyfta andra, dra ner dem till min nivå och manipulera dem till att tro att även deras liv stod utom räddning, att vara i ständig skräck och leva i mina rädslor och känslor.
De känslor jag inte kunde nå till utan de som direkt rapporterade till mitt mind som fick leva rövare med min inre kritiker som dirigent.

Att utifrån detta kunna se och känna, kunna på ett normalt sätt bedöma och värdera hur saker funkar inom, att förstå och inte bara veta att mina tankar och mina känslor ibland bara är just det, tankar och känslor. De är inte jag utan det är vad min hjärna och mitt hjärta för stunden är upptagna med. Att känna riktig glädje, skratta för att något är kul och njuta av larviga tilltag, skratta åt ingenting och njuta av det som står mitt framför mig, det är en otrolig glädje. En glädje jag aldrig kunde se med koftan av ull, krympandes om kroppen.

Vad är då dessa självhjälps timmar till för?
Ja ingenting om jag inte använder det jag lärt mig från dem, de är heller ingenting om jag inte samtidigt värderar de utifrån den position jag nu i detta nu, befinner mig i. Livet ändras, förutsättningar förändras och kunskaper blir värda mer eller mindre beroende på vart i livet jag befinner mig. Den självhjälp jag får är ovärderlig, men den tillför inte Lina mycket längre utan börjar ta av tid som jag kan använda för att utvecklas mer, den personliga utvecklingen blir en livsutveckling, jag vill utvecklas med livet och med de härliga människor som finns där, främst min familj och de som står mig närmast. Jag vill njuta av alla de härliga människor som vill väl och som också tänker på sina nära och kära, de som även ägnar en tanke åt vad som sker omkring oss och som lägger energi och kunskap på att förbättra vår omvärld, på sina sätt, som inspirerar och utvecklar oss alla.

Jag vill ha värde och tillit, kärlek och omtänksamhet, ödmjukhet och respekt, jag vill ge detsamma.

Livet är alltid en resa, på den upptäcker man nya saker, reflekterar över det som återkommer och fokuserar på att bli det bästa av sig själv, för det är först då man kan förändra. En ny fas står nära och det är otroligt spännande att kunna vara med.

Från uppgivenhet till nyfikenhet, min resa fortsätter.

Kärlek till alla, alla förtjänar kärlek!
//S