Fem år, fem hela år har gått och inget blev som det var tänkt, livet löpte på helt utan syfte och eller mening.
Att man redan för fem år sen visste allt, kunde allt och var helt klar med allt är ju idag ganska tragiskt. Att beskriva sin kamp mot alkoholen och att man funnit vägen var säkert sant då, i tanken iallafall. Men inte i sinne och själ oavsett vad som
då skrevs...
Så här några år senare, galenskaper senare och framför allt mängder av alkohol senare, blir det så ledsamt att inse att så många år gått till spillo, inte för att det inte funnits stunder av lycka under de åren men ändå så meningslösa år att ha kastat
bort. Nykterheten var inte sann, viljan kanske var det, iaf om någon frågade men lögnaren, listig och stark hade byggt bo innuti det allra innersta, där det handlade mer om hur jag skulle släcka elden andra såg än att förtränga alla de lögner jag
intalade mig själv.
Nu, med snart några månaders äkta nykterhet, vågar jag tro igen, på mig själv, utan lögn, utan istället tro på mitt egna jag, kärlek till mig själv och glädje att få vara fri!
Hur vet jag då att jag är fri? Jo jag har fått hjälp, en hjälp som otaliga gånger beskrivits för mig men aldrig fått ta plats, en hjälp som finns runt om oss alla men ingen vågar prata om, en hjälp som kommer ur vår förmåga att be våra andar om hjälp.
Inom AA, som jag varit medlem i omgångar sen drygt 5 år tillbaka, beskrivs det som andliga framsteg, detta som är nyckeln till framgång och för mig vägen till frihet, en känsla inom att jag inte längre behöver dricka, en känsla inom att jag duger
som jag är, vilket jag nog tidigare aldrig trott på.
Så i fem år har jag i princip druckit varje dag i lögnen av att jag ville sluta, att jag älskade mig själv och att jag hade funnit den rätta vägen... oj vad fel jag hade!
Med min ande i hand, är jag klar, iallafall med supandet, detta destruktiva totalt lögnfyllda tillstånd som förgör och har förgjort så mycket, det är nu en del av livets utmaningar, för alkoholen kommer alltid hålla mig påmind och alert, men inte utan
att jag kan älska mig för den jag är och leva fritt och nyktert. Så varje dag lever jag med min andlighet, söker hjälp i densamma och följer för första gången AAs program med andlig tillväxt utan att någonsin nå andlig fullkomlighet, helt nöjd och
nykter.
liv, kärlek och befriad från lögn! Finns hopp om man söker hjälpen även där man inte tror den finns!
all kärlek till oss alla!