Vi har människor omkring oss, vuxna som borde veta och kunna, unga som borde göra bättre och förstå. Något jag länge hängt upp mig på är skillnaden mellan yngling och ung man.
Dessa ynglingar som ställer till det, de som busar och dummar sig, de som är friska, normala unga män, drunknar i fördomar och rädslor, de utmålas av media och allmänheten som onda och elaka. En ung man är ingen yngling, det är fördomsfullt. De är!
Jag har haft förmånen att se fyra, helt fantastisk barn, unga pojkar, växa upp att bli unga män. Av dessa är två mina egna, de andra två, som alltid finns i mitt hjärta, finns i tankarna, och det går helt fantastiskt bra för dem då de har
sina egna föräldrar till stöd.
Men dessa fyra är en del av det samhälle vi har omkring oss, mina två har jag kontinuerlig kontakt med, och det de berättar om är tufft och otroligt krävande. Långt mer än hur det var för mig, långt mer än jag tycker är okej.
De utmanas i droger, våld och utsatthet på ett sätt jag har svårt att acceptera, de utsätts förfördomar och framförallt förutfattade meningar och åsikter.
Allt detta påverkar vår framtid, för hur vi än väljer att se dessa fantastiska människor glömmer vi så ofta bort att de, i det, snaraste är våra vänner, grannar eller kollegor vi lägger värde och tankar på. De blir ju stora, och vuxna!
Jag önskar idag att vi ser våra ungdomar, oavsett var de kommer från eller hur de uppför sig, ser dem för den resurs och kraft de är, att vi som "vuxna" visar vägen genom föredöme och omtanke, så vi når det högsta bästa. Visa intresse och lyssna nyfiket!
Se dem och acceptera att vi alla är.
Bland våra unga människor bor ofta en stor osäkerhet.. låt ingen vara ensam, visa dem att vi finns, att vi bryr oss och värderar våra unga, vår allas framtid. Se din närmaste unga människa som den fantastiska individ han eller hon är, och bjud in dem
till livet vi alla delar.
Aldrig ensam! Ingen skall förkommas av den psykiska ohälsan, vår tids farsot!
Älska, visa kärlek och närvara!
/S