Vi alla människor är förändringsbenägna, vi vill bli vårt högsta bästa och vi strävar dit på våra egna olika sätt. Vi följer vår resa och den plan universum satt upp, om vi dessutom ser vår egen inblandning, den planen vi själva satt upp, så blir det
hela förståeligt.
Vi dömer av rädsla.
Vi värderar av rädsla.
Vi agerar av rädsla.
Vi rättfärdigar av rädsla.
Vi flyr av rädsla.
Vi möts i rädslor.
Vi hoppas av rädsla.
Vi önskar av rädsla.
Vi är rädslor…
Låt inte rädslan styra ditt liv, det har mitt gjort.
Vi är inte våra känslor, en slagdänga av alla coacher, och bättre vetande, ett argument som är svårslaget och djupt, men ack så osant.
Vi är allt vi känner, vi är allt vi gör och beskriver, vi är allt vi agerar, vi är liv och just i detta nu, vi är! Allt!
Att förneka detta är bara destruktivt, den man älskar, älskar man, så låter sången och så är livet. Njut, ge dig hän och lev! Det finns inget facit, det finns ingen vacker sanning, det är bara vad det är.
Jag älskar, djupt och innerligt, jag förändras och blir den jag vill vara, min inre sanning, där vi alla är lika och utan inbördes ordning, där inget är bättre eller finare utan ärligt och transparent. Jag älskar för att mitt hjärta säger så! Bara så!
Allt omkring är utmaningar, men livet är verkligen här och nu. Sorgen är enorm, över att jag inte kunnat förmedla detta, detta så enkla och ärliga, detta så viktiga men ändå triviala. Jag älskar för att mottagaren för min kärlek är ur universums plan,
hon är rätt och hon är allt, hon är den som det skall vara. Även om inte jag är han, i hennes resa.
Svaren livet ger är tydliga, ibland får man acceptera även de svåra. Men älskad är du, nu och alltid, oavsett hur du tolkar, värderar och dömer, så är och har det alltid varit så.
Älska alltid, det är den högsta upplysning, kärleken är alltid! Och allt är inte bara ord!
//S