De som undviker fara är bra, de är alltid bra, de är de rädslorna som håller oss vi liv. De som triggar minnen är inte alltid bra, utan de kan även skapa rädslor, rädslor som inte är från minnen men lagras som om de vore det. Dessa rädslor uppstår ofta
av erfarenheter som kommer ur osäkerhet eller otrygghet, sådana som vi tagit till oss under uppväxten eller genom de relationer vi har på vår resa. Dessa rädslor är lite lurigare att förhålla sig till.
På vår resa möter vi människor, gör erfarenheter och upplever olika situationer, dessa är ofta påverkade av andra erfarenheter ,kunskaper eller upplevelser vi gjort innan, baserade på sådant vi upplevt med andra än de vi är med för stunden. Då dessa rädslor
blir till sanningar är det ofta skapat ur lagrade minnen och erfarenheter och inte alltid sanning i den stund man befinner sig.
Att då agera på dessa rädslor är svårt, är de för att undvika fara eller är de myter i vårt medvetande, skulle rädslan uppstå om situationen innan varit annorlunda eller dömer vi situationer baserat på det som varit, styrt av den rädsla det väcker.
Rädslor är känslor, vi är inte våra känslor!
Varje situation behöver bedömas utifrån den stunden de uppstår, möjligtvis värderas utifrån erfarenhet och minne men inte styras uteslutande därifrån.
Rädslor är vägledning, inte något vi bör styra vår resa med.
Älska mer
/S