Och oändlig kärlek!
En analogi i vad som är och vad som blev, en historia i mitt liv.
Att leva med svårigheter, missbruk, högkänslighet, utmaningar av alla dess slag är tufft för envar och en jättebacke för alla. Ingen är mer eller mindre, ingen är över eller under, utan vi är precis där vi är.. lika.
Att i detta finna en gemenskap, att överbygga påverkan och att finna tillit är nästintill omöjligt, i min historia försöktes det in absurdum och tog nästan livet av två härliga glada individer, kärleken som drev på matade in energier i hörn de endast
kunde explodera ur.
Det som varit blev det som är.. utan att se vad som kunde bli, det universum avsåg.
Jag längtar, önskar och hoppas, alla dagar och nätter! Jag inser och accepterar nästan lika ofta.
Kärleken är störst av allt, och min består, stark, tydlig och närvarande, längtan och saknaden finns alltid där. Accepten är att det är som det är.. och så har det alltid varit oavsett vilka vägar som väljs för att förstå och förklara, ingen är felfri,
lika lite är någon ond inom.
Denna helg skall min middagstid gå åt att njuta av hav o natur på den plats jag känner mig mest hemma, min skog i väster.
Livet kommer åter, så måste det vara!
Älska! Det gör jag!
//S