Saknad föds ur längtan.
Ibland kan det vara det vackraste men oxå emellanåt det djupaste och mörkaste.
Ord som föder längtan bärs av munnen orden talas ur, ansvar är ett svårt ord. Ärlighet likaså.
Lögner får en att få nog! Lögn är en del av osanning, otydlighet och svårighet att förstå.
När alla samlas ihop är det smärta.
Kärleken är störst av allt, men allt räcker inte även om det var den största önskan, för ur kärlek föds svek, att vrida och vända på sig själv, utveckling säger någon, tvång säger en annan. Vari ligger svårigheten att vara tydlig. Varför är det så svårt,
när man förstår hur det sårar och skadar.
Att säga empati och visa kyla, att säga högkänslighet men agera utan eget ansvar eller tydlighet.
Hur gör man för att känna ingenting? Eller känner man och förskjuter det som är?
Jag älskar, av hela mig, men det är inte delat, eller bemött. Det dog! Det förvisades och förvanskades.
Ljuset av att njuta och se fram emot, drömmen som var sann, kärleken som är total. Livet är vad det är! Att ersätta är inte alltid möjligt, eller viljan som är.
Min kärlek består! Oönskad kanske, men oavsett obesvarad eller förkastad alltid konsekvent. Alltid din!
//S