Jag har beskrivit, sorg, saknad, ledsamhet, bitterhet och ilska, jag har beskrivit de känslor som inom mig upplevs som verkliga och påtagliga, jag har skrivit för att förstå och lära, att genom orden i texten införliva kunskapen i det innersta, den plats
där inte enbart mind styr utan delar plats med känslor, hjärtat och intuition.
Många är de tårar som fallit, leenden som uppkommit och försvunnit, känslor som vuxit och krossats, tankar som varit verklighet till att vara fiktion. Allt detta är en beskrivning av liv, en resa, en upplevelse.
Det är just upplevelsen jag landat i, att känna, tänka och finnas, vara så att säga är en del av denna. Den regleras av inre processer och mönster som grundats tidigare i livet, allt finns där enligt den plan vi själva satt upp, allt verkar som det
skall, oavsett hur det i stunden känns eller tänks.
Upplevelse är något som sker inom en själv, den är unik för upplevaren, den är intim och en del av det innersta, den är din egen.
Den är en reflektion av dina intryck och relationen till det som finns omkring såväl som relationen inom.
Allt som sker, är en del av relationer, hur vi än vänder och vrider är det så, upplevelse är en reaktion på relationer. Detta innebär att allt du upplever är inom dig själv, yttre faktorer är endast anvisningar till relationen inom, de väcker minnen och
känslor men det är tolkning inom som är det faktiska.
Jag upplever en massa saker, kärlek, sorg, glädje osv, uppåt och neråt, jag känner in och ut. Men allt behandlas inom mig, alltså det är ingen annan som bär ansvaret för hur jag upplever eller vad resultatet är, det är endast mitt eget. Att därigen skylla
på någons dåliga beteende eller brist på empati, deras uppenbara härskarteknik eller vad det än kan vara är endast en spegling av det som pågår inom. Sannolikt är det ju längre tid som går i relationer, starkare i den riktning spegeln visar. Så är
upplevelsen oro, rädsla eller stolthet… eller vad som helst, är det inom dig/mig det visualiseras eller förverkligas.
Jag har sökt stöd utom mig själv, vilket naturligtvis blir ett svar reflekterat på hur jag ställer frågan eller söker detsamma, alltså måste vi söka själva inom.
När jag landat i att jag älskar, kommer sorg över förlusten av att inte räcka till, att inte vara målet för den andras kärlek, men det är ju omöjligt om jag inte ser relationen inom. Att fly in i vad andra säger, andlighet, horoskop eller litteratur skapar
bara bekräftelse på vad som pågår inom, min egna upplevelse.
Jag älskar för att känslan är stor inom, för att den frigör kemikalier min kropp mår bra av, för att det ger inre glädje och lycka, inte längre för att bli sedd eller anpassa mig till någon annans upplevelse, till någon annans inte språk utan till
mitt alldeles egna. Denna förståelse har grott inom länge, men jag behövde alla känslor för att kunna se helheten.
Hur jag förminskade mig själv, hur jag tynade bort i osäkerhet, en falsk sådan, då jag är trygg och säker i mig själv, en brist på energi i rätt form och att leva i någon annans relation till sig själv. Att leva i varandras energi, är inte möjligt, det
är inte ens romantiskt utan enbart destruktivt. Att söka efter detta skapar mörka och skadliga beteenden ingen vill ha i sina liv förutom dem som inte har någon empati alls, för dem är den ren överlevnad, men dessa är tacksamt få och dyker sällan
eller aldrig upp i en sund människas liv. Att känna, är att leva!
Empati blir falsk om det är någon annans, empati finns som en elektrokemisk reaktion i frontalloben på friska människor, men den är högst personlig och kan inte överföras även om vi ibland önskar det. Den är autonom och regleras av livet och dess upplevelse.
Allt vi är, är vi själva, vi har ansvar och skyldigheter mot oss själva, jag har lärt mig att så fort jag ser en brist i någon, tittar jag in i mig och läker den, för den uppstod hos mig och kan bara förändras där, människan mitt emot kanske inte ens
visste att den fanns. Så när vi möter människor med mycket behov av kartläggning, kontroll och behov av att förstå eller veta, var tacksam för att du visar dem vägen genom att vara dig själv, och låta dem själva få göra sina upptäckter inom sin egna
relation.
Att älska är att ge, jag fattar det, men oxå att acceptera att ge är det enda vi kan göra, finns ingen mottagare så ger vi till universum, inget går förlorat. Idag älskar jag, på riktigt.
Ge mer! Den dagen alla ger, når vi femte dimensionen av liv! Liv i ödmjukhet och samförstånd, oändlig kärlek och ett värde för allt och alla. Ge mer!
/S