En del av resan som är vårt liv var fyllt av osäkerhet och en inre oro, ett distanserande till det egna jaget, en rädsla att inte vara tillräcklig eller duga som människa. Det berodde på massa saker och situationer, det förstärktes i relationer och blev
nära nog min undergång.
Att finna den största av kärlekar som finns utom den inom är ett helt avgörande kapitel och avsnitt i mitt liv. Att dessutom kunna se och känna det inom med stor tillit och trygghet är helt avgörande, så här inför årets avslut tänker jag en del på det
som varit och det jag önskar mer av.
Vi är alla olika och har olika tankar och känslor till följd av dem, vi uttrycker oss ibland djupt sårande och nervärderande, men det är utifrån tankarna och inte känslan inom. Att inte vara uppriktig eller att hålla andra på avstånd är bara att skapa
osäkerhet och rädsla, kanske just på grund av detsamma. Var klar och tydlig alltid, hoppet är det sista som överger oss, låt det inte vara förgäves.
Jag har fått ynnesten att möta detta livs största kärlek, för det är jag tacksam.
Miraklernas tid är nu!
Kärleken består, älska mer, det är helt villkorslöst!
//S