Våra ungdomar skadar sig, vuxna skadar sig och äldre skadar sig, av den enkla anledningen att de mår dåligt.
De, Vi, kan inte möta det samhälle vi idag lever i, de kan inte se sin plats eller funktion och de hamnar i destruktiva beteenden.
Det är vårt gemensamma ansvar att finnas där för dem, de är nämligen oss. Vi alla hör ihop, vi är en del av varandra såsom vi är en del av allt. Låter kanske flummigt men oavsett andlig övertygelse eller traditionellt fyrkantigt, så är vi alla en
del av varandra. Det finns hur många undersökningar som helst som beskriver detta, kaosteorier där fjärilar i Sydamerika påverkar vinden genom sina vingslag får återverkningar på Europa börsen..osv osv, dessa är väldokumenterade och lämnas för
egna studier.
Det jag är ute efter är hur vi ser på individen vid vår sida, hon som sitter vid sidan om på bussen, han som står bakom i kön.. det är dessa, helt unika och värdefulla, människor vi delar denna plats och tid med. Det är med dem vi möter det som är livet.
Se det som står framför, njut av det som är närmast och ge, ge av dig för att förbättra.
Enkelt eller hur!
Älska mer, njut mer och ge av dig, jag gillar dig! Fullt och fast.
Kärleken är lurig, svår och härlig, min består i det innersta av mig, där hon bor som är mitt allt, där hon alltid kommer vara välkommen och önskad. Hennes plats.
Svårigheten ligger i längtan, då hon fattas mig!
Universum har en plan och jag accepterar den, även om jag tycker den är svår.
Kärleken består.
//S