Allt grundar sig i val vi gör, att vi väljer, hur svårt det ibland än är, så gör vi val som ger en bild av situationen inom, genom samma val ser vi hur det lyfter eller sänker oss. Att känna att livet är en uppförsbacke är naturligtvis helt normalt, men
inte alltid. Om vi föreställer oss att, kommer jag väl bara upp så är det långt ner, så har vi redan bestämt oss för att det är därnere vi vill vara, om solen lyser klarare där eller inte vet inte jag, med jag ser uppförsbacken som
studier för de lärare jag möter på vägen, toppen vilar jag för att jag vet hur liten den är.
När jag sen mjukt njuter med solen i ansiktet på väg nedåt eller vart det nu bär efter toppen, så är jag alltid tacksam för den stunden av vila och eftertanke jag fick när jag njöt av utsikten. Jag delar mina erfarenheter som den lärare jag kan
vara till elever som är på väg upp och de som jag är tacksamma för mötet.
Livet är inte enkelt, men absolut!
Valet är att njuta eller titta upp mot toppen för att avundas alla som gör jobbet med att vandra dit, gärna genom att tala illa eller bereda trist mottagande för dem när de kommer ner igen, för det gör vi alla ibland, kommer ner.
Men om vi väljer toppen inom oss, är det för att även njuta av botten, uppförsbacken och utförsbacken.
Njut mer, älska alltid, vad kan hända... att jag njutit o älskat förgäves..??
Kärlek är till alla!
//S