Pojkar och unga män!

publicerat i kärlek, tacksamhet;
(null)


Jag har haft förmånen, en otrolig sådan att få vara delaktig i pojkars utveckling mot att bli unga män, framför allt fyra stycken.

Dessa fyra varav par biologiskt, ergo två är mina egna och två är bonus. 
Dessa fyra hade/har en naturlig uppdelningen som var mer reglerad av personlighet än biologi, jag har många gånger fascinerats över hur lika, olika och mångfacetterade de här unga människorna är. I yngre år var den äldsta en slarver av dignitet, hade alltid nåt lite lurigt på gång men oxå alltid med ett hjärta av guld och omtanke som ledstjärna, den näst yngste följde stolt denna äldsta individ och såg en förebild och en fin människa. Denna äldsta utvecklades till en av de bästa säljarna, tom den bästa av dem alla i sitt gebit, han blev ordning och reda och uppskattar det fina i att ha snyggt omkring sig. Att i ett sånt ögonblick nämna stolt, är en underdrift av universella dimensioner.
Utan euforisk, så otroligt häftigt, och framför allt att denna fina man gjort det genom att följa sina egna värdegrunder och erfarenheter.
Den yngsta av dessa härliga personer, är en ung man som alltid följt sitt hjärta och övertygelse, sällan varit så brydd över andra och levt sig in i en värld av fantasi och äventyr, mat har varit såväl ett gissel som en passion, en naturbegåvning och med ett intresse som är omöjligt att bli smittad av. Han har med svårigheter utmanats och med sitt fantastiska hjärta visat kärlek som varit rak, tydlig och genuin. Han såg ofta lugnet i den näst äldsta som något bra och den näst äldsta såg respekt och tydlighet i den yngsta, de fann en egen balans. 
Den näst yngsta har utvecklats lite på egen hand, men med ett fokus som kanske inte varit så tydligt då han dessvärre inte blivit riktigt sedd och respekterad, mycket på grund av att han är en stor personlighet med fantastiska nyanser jag inte alltid med lätthet förstått, men som han som ung man lättare kan förmedla så delaktighet uppstår.
Dock delar han det gyllene hjärtat med den äldsta och trots sin, ibland högljudda, extroverta läggning är han en av de mest kärleksfulla individer jag vet.
Den näst äldsta, har i tysthet och med målmedveten inställning lärt sig och fokuserat, lite som den yngsta, men också han på sitt eget sätt. Har en inre önskan om att ha koll och det kan ibland bli svårt att förstå alla vinklar och inneboende möjligheter som gror därinne, men så otrolig målmedveten och fokuserad på det han själv vill och vill lära mer om. Tar man sig tid, finns även här den röda tråden i omtanke och hjärtlig kärlek.

Vad som är mest inspirerande, eller det finns faktiskt ingen skala, är att dessa helt underbara pojkar är numer unga män, vackra, omtänksamma och kärleksfulla på sina egna sätt, alla genuina men också olika. De har ett djup och sinne som är helt obeskrivligt i ord men precis lika fantastiskt för var och en av dem.

Idag, såsom alla dagar, känner jag en otrolig stolthet, tacksamhet och glädje, framför allt tacksamhet över att jag fått den otroliga gåvan att se deras utveckling och alla fantastiska framsteg de gör på sina helt egna resor, att de är så självständiga och mogna, att de ser och känner in sin omgivning och att de alla på sina egna sätt funnit en ödmjukhet och ett levnadssätt som är helt underbart.

Det finns ingen begränsning över hur stolt jag är över er!

Tack ni fantastiska unga män.
/S

Taggar: jag är liv;

Kommentera inlägget här :