När jag var yngre skämdes jag för detta, nu när jag är äldre skiter jag i vad folk tycker, jag är man! Gillar blommor och thats it! Jag skiter f.ö i mycket nu förtiden, speciellt inskränkta konservativa åsikter.. människor som inte ser andra.. orkar
inte bara.
I år skall jag iaf plocka ett fång och njuta på riktigt, den är inte fridlyst överallt så jag vågar ta några blommor med mig för egen njutning.
Det är ett givet tecken på den kärlek jag känner inom, den jag delar med en speciell och fantastisk individ, även om jag aldrig sagt det, är hon livets liljekonvalj, med hjärtat på det ställe som berör, i henne såväl som mitt,
där inom på hennes plats, den som alltid funnits där och kommer så alltid förbli. En fin plats jag vårdar och sköter så det är vackert att komma dit.
Jag kommer aldrig ge upp, livet är så enormt värdefullt och innehållsrikt, mina ungar och många fina människor påminner mig om detta varje dag. Att dela det är en inneboende längtan, att dela det i kärlek, med valet som finns inom.
Min kärlek är! Så bara, och jag är helt nöjd med det, min liljekonvalj finns inom mig jämt och snart får jag känna doften och njuta av det som är mer, minnas det som kan minnas och leva för att livet är som det skall.
Älska mer.. det är värt det! Det kan bara bli bättre och kärlek är allt av det.
//S