Min resa är allt annat än rak, det svänger av o till och det som sker påverkar mig på olika sätt. Ibland känns det som jag löser ett bekymmer genom att välja ett jag tidigare lämnat. Personlig utveckling och återhämtning från psykisk ohälsa är svårt och
jag accepterar att det svänger. Det viktiga är att se hemåt och vara fortsatt trygg inom. Att jag gjort fel är inget jag slår mig själv för, jag vet vad jag vill och kliver rätt hem där jag är trygg. Jag vet precis vad jag skall göra och hur, så
det är bara att lugnt kliva in och fortsätta där jag slutade med det som födde kärleken inom.
Att läka halva livets sår tar lite tid och det är bara genom att göra det på ett sätt som föder och levererar enligt de värdegrunder jag står för som jag är i fas med universum.
En fin vän frågade mig vad jag ville, eller snarare sa om det är vad du vill, så är det väl så. Och jag vet ju precis vad jag vill.
Jag förlåter mig själv, är tacksam för att jag såg, och vänder hem till det som är jag.
Kärleken består, kanske ännu lite starkare.
