Att livet är en utmaning? Ja absolut, att det ibland är svårt? Ja defintivt, att oron finns även utanför mig, säkert så.
Jag har blivit given en gåva, mina två härliga söner, denna gåva från gud eller universum är jag så genuint otroligt djupt tacksam för.
De väcker tankar och återkoppling, faktiskt utan att döma eller villkora utan med respekt och ärlig frågan.
Livet utan kärlek är meningslöst, våra liv fylls av kärlek då det är ett enormt område, utan gränser eller svårigheter, men ändå fyller oss med motstånd och tvekan, vår hjärna tar över och leder oss på den logiska vägen.
Så låt nu då hjärnan få känna och hjärtat tänka, låt det vara som det är tänkt att vara, livet är nu.
Jag väcktes av mina fantastiska barn, min kärlek och de som är det viktigaste för mig, och vi är fler, vi är två vuxna, som betett oss som idioter, fyra unga människor som stått och undrat, vi är en familj. En familj som växer och utvecklas, det är bara
vi som "vuxna" som inte mognat eller utvecklats förrän nu.
Med stor förundran och respekt för livets resa, väljer jag att möta det som kommer med glädje och nyfikenhet, hopp och förundran.
Det som är menat, kommer att bli.
Kärlek är allt, älska mer.
//S