Jag ger upp!
Att vikta och värdera, se allt och förstå allt, att ha en åsikt och en värdering i alla situationer. Att hela tiden behöva vara på vakt, analysera och kartlägga. Söka alla svar och se "sanningen" i vad som är.
Att få vilja leva, njuta och uppleva! Känna och älska, förstå det som är framför oss utan analys, utan det som är, är oavsett vad det är.
Att inte längre känna ensamhet, då det är helt onödigt. Utan se och känna härlighet, närvaro och intensiv passion.
Förlåt, acceptera, och släpp skiten som varit, skapa förutsättningar för hur du vill ha det och lev! LEV! Det du älskar, älskar sannolikt dig, det du känner, delas av dem du känner det för. Den saknad du känner, känner de oxå.
Ta ett ögonblick och skit i vad alla tycker och väg in vad du känner! Gå på det! De som tycker finns alltid, de som respekterar och accepterar är värdefulla, behåll dem och låt de andra fundera färdigt! Finns de kvar, bjud in dem och vårda den känslan
som sannolikt är äkta. Vissa försvinner och andra kommer till, de som är värdefulla kommer alltid att vara. De som är sårade behöver tid, men ärligt kommer de att se, och acceptera.
Krig har startats för mindre än vad älskande känner för varann. Att finna sanning i vad som kan vara eller vad andra tycker är definitionen på ett uppgivande och förlorande.
Att som människa stå redo att ta livet som det är, med kärlek i hjärtat och äntligen mod att vara den jag är. Att möta motgångar och släppa dem som aldrig kommer förstå. De som har krav och ägande i blicken kommer aldrig mer att vara del
av min resa, men de som kan öppna ögonen och se äkta, genuin kärlek, de är otroligt välkomna även om de kanske behöver tid.
Att lämna det som varit från ungdomen, se hur anknytningsmönster påverkat och leva i att vara vuxen och fri, att fatta de beslut som är här och nu. Att mitt anknytningsmönster bryts, att även om det är rotat i ryggraden, konstant arbetas med och öppnar
upp för liv, kärlek och trygghet. Att frigöra sig från de rädslor som kontrollerat mitt liv, och faktiskt skapat beteenden jag skäms för.
Ambivalent otrygg anknytning!
Genom ärlighet, närvaro, genuin och djup dialog, sanning och konsekvens.. når vi den djupaste av kärlek. Den som är mer än 30-40% av vad vi kan ge, den som är universums gåva, den som aldrig ger vika för onska eller mörker, den som bygger på
den tillit vi väljer att ge. Tvärtom metoden, att se och känna, att vara och acceptera var tydligen svaret på gåtan.
Sluta analysera och kartlägga, fråga och njut!
Kärlek är stort, svårt men värt allt!
//S