Att efter massa år av osäkerhet kunna landa i vad som är vad och hur vad är, det är jätteskönt, befriande och lättande.
Inom mig har det alltid pågått ett krig, det har varit så mycket av det mörka att i perioder försvann ljuset, kanske så för alla men det är min blogg. Det handlar om att se det värde som finns inom, att känna sig på rätt plats även om andra tycker den
är fel.
Jag har så många gånger varit en distraktion, ett sidospår eller "dåligt" vägval att jag i perioder ifrågasatt mig själv och det värde som bor i det djupaste av mitt inre, men då jag landat i egen trygghet, blivit lugn av att det som skall bli, blir,
så är livet mycket mer dynamiskt.
Att älska någon så djupt som bara hjärtat kan känna är lite heligt nästan, den känslan är djupt personlig och ses av den rätta mottagaren när tiden är rätt. Om denna någon inte kan se är hon inte rätt eller så är tiden fel, men det har inget med den inre
känslan av trygghet och kärlek till det som är det egna jaget att göra, det finns inga värderingarna eller dömanden som sänker den man är, bara det man gör.
Att inte värdera sig själv så som den man ser närmast är ledsamt och smärtsamt, att ge delar av sig själv för att sen backa.. om och om igen.. är härskarteknik, vi har alla ett ansvar för vad vi gör och säger. Att ifrågasätta sig själv är ibland nyttigt,
att se tankarna för vad de är och att man kan dra nytta av dem och inte följa dem slaviskt, man är ju inte sina tankar. Vi är våra största kritiker och att acceptera det i samband med att tankar är just bara tankar öppnar dörren för livets äventyr,
att leva i en känsla av kärlek såväl inom som riktat. Att älska sig själv är ett pågående arbete, något vi alla utvecklar varje dag, att resonera i jämn vibration med sin inre kristall, det är en härlig känsla jag aldrig trodde jag skulle få
uppleva, men kan numer njuta av varje dag.
Det som har varit är historia, det är bara nu och sen livet kan vara. Jag förstår idag inte hur jag levt, det är helt dolt i en dimma av fullständigt oförstånd, lite som när solen går upp efter regnet och man ser vinden föra undan de gråa molnen, och
den himmelskt blå skyn lyser som av guld i solens strålar, havet glittrar och kvalitet infinner sig. Där är jag.
I mitt hjärta är det stabilt, det är klart och ljuset är starkt. Jag har gjort mina val och står för dem. Kärleken består!
//S